Vakna i skaplig tid idag,inte så sent. Vakna när Fredrik var in på rummet och hämta Kira,hon sov i mitt rum i natt.
Fredrik tyckte vi skulle åka in till stan och handla mina mediciner direkt när jag klivit upp ,så kunde jag piggna till i bilen. Tog inte många minuter innan jag var pigg heller. Kunde inte hämta ut så mycket mediciner pga av att dom var slut,så jag får be min läkare sätt in nya recept imorgon.
Käka inne på en Galleria på Södermalm ,vart en Avocado sallad en mer hälso sallad. Kan ju inte påstå att jag mår nå vidare,den pyskiska biten är på topp men fysiska lr vad de nu heter . Ny medicin som håller på o ställer om sig i kroppen och jag själv försöker tänka på vad jag stoppar i mig + så tränar man på det. Denna helg har jag enbart ätit massa sallader o druckit massa vatten. Mår illa emellanåt ,knappt så jag får i mig maten,nästan så jag får tvinga i mig. Jag vet ju att jag måste äta för att hålla humör och energi uppe. De var ju inte som förr ivärlden när man inte åt på nån dag eller innan drogerna så mådde jag också illa o inte kunde äta pga av panikångest och depression mm. Så förstörd jag var i kistan då går inte att beskriva,det har tagit många år innan jag blivit bättre med min mat och kosthållning,det är inte 100% än. Men de där är också en sån bit jag har jävligt svårt med. Kanske låter jävligt konstigt i era öron men för mig är det fan jobbigt, jag glömmer liksom av att äta,allt känns som ett så stort steg , klarar lixom inte ens av att värma mat i micron när det finns att värma. Jag har typ dragit i mig en liter cola så jag höjt sockerkurvan när jag blivit hungrig.
Har suttit i såna disskusioner med folk om det här,man får höra hur jävla lat man är som inte orkar gå o värma mat, bre mackor lr ens kan avvara 1 tim att laga mat....tro mig jag har mått så pass dåligt i mitt liv så jag har blivit anfådd bara av att resa mig från stolen.
Kommer ihåg när familjen var på besök,morsan satt o sydde gardiner och jag skulle skruva ner gamla gardin stängerna o sätta upp nya,de hela började när jag skulle ta upp skruvmejseln ur verktygs lådan, först hitta jag den inte (och då har jag knappt nå verktyg i den stora lådan), svettningarna börjar komma,vart mer o mer förbannad inom en period av 2 min,lyckades tappa några skruvar på golvet då brast det,börja höja rösten om att jag skulle få ett tok spel snart över såna små grejer.....morsan bad mig om att försöka få det tokspelet när dom har åkt hem,istället gick jag till sängen o la mig en stund....vill ju inte ställa till med en sen när syrran har ungarna med sig,dock har dom förstått att jag mått väldigt dåligt i mina dagar men iaf....Till råga på allt så har man känt sig så fruktansvärt världelös i mina dagar pga av att man inte kunnat fixa ett jobb som en normal person klarar,man kan inte ha ett förhållande pga av man vissa dagar är ett jävla arsel ,man vet liksom inte varför man mår som man gör,jag har varit så trött att jag inte tagit mig ur sängen och i hela mitt liv har jag varit rädd att erkänna jag har ett problem (man ljuger för sig själv och får en att tro att det löser sig med tiden,man var för stolt för att ringa läkare ) .
Jag har varit expert på att flytt från allt i hela mitt liv,flytta hit o dit i tron om att nästa ställe jag flyttar til då blir allt bra. Jag kan hålla på o flytta hela mitt liv utan det blir bra ,om jag inte ransakar mig själv o tar tag i mitt liv kommer det fan aldrig bli bra.
En mycket god vän sa en gång till mig att jag måste lära mig tycka om mig själv mera o ge mig beröm... Hur gör man det!!!
Min värsta fiende är ju mig själv,jag har lurat mig själv i så många år,har fått mitt andra jag att tro på allt jag säger.
Innan jag var 20 år var jag fruktansvärt dålig på att prata om känslor ,tror näst intill alla grabbar är det i den åldern .
Man vill inte visa att man är en känslig person för polarna.
Efter mina år i droger mm ,tror jag växte som person i sinnet,jag vart ju äldre också. När jag kom till Kolarmora när jag var 24 år ,kommer ihåg att jag hade svårt i början att prata känslor,jag gjorde allt för att hålla inne en massa saker för terapeften . Men med tiden släppte de där.
Nu har jag inte några som helst problem att prata om känslor,jag som person är väldigt känslosam och känslig har till och med fått det bekräftat av mina närmaste.
För i tiden hade jag många vänner eller jag kände många personer...låter klokare att säga så. Man märker vilka som är ens riktiga vänner. Vilka som bryr sig när man har mått dålig,vilka som kommer hem till en o slänger lite käft med en.
När jag var yngre trodde jag att desto mer vänner man hade bättre var allt. Men man lever ju som i en bubbla . Nu har jag inte fler än jag behöver,kan räkna mina närmsta vänner på en hand. Och de är folk som har ställt upp när man behövt snacka,som har åkt 7 mil vilken tid som helst på dygnet för man mått dåligt. Jag är inte mycket för personer som bara snackar,dom går fet bort för mig.
Personer som säger att dom ska komma o hälsa på ,som säger att ring när du behöver vilken tid som helst o så varken svarar lr ringer upp.
Less på folk som lovar o inte håller.
Man har vart för god trogen i sitt liv,trott på folk fast man dom pissat på en tidigare..
Så kan de vara . Man är heller inte guds bästa barn i vissas ögon. Jag önskar jag kunde spola tillbaka livet o fått saker o ting ogjorda . Men hur skulle det sett ut nu i så fall,då kanske jag aldrig träffat dom personer i mitt liv som står mig närmast.
Till något nytt så såg jag filmen 127 hours i natt ,så jävla bra film asså. En verklighetsbaserad film om en bergsklättrare som fastnar med armen under stenblock och får skära av armen med en slö kniv...
Måste ses!!!
Nu blir det ut och peta i sig nått lätt ska åka o träna om en timme. Blir att kika in Sats vid Heron City,ska tydligen vara rätt bra där sägs det.
Mus o slicka det gillar din pick