Beslutsångest

Nu har man väl en jävla beslutsångest ,tror jag går och knyter en snara snart ,blir så less på mig själv.

Vet inte alls om jag vill åka till Dalarna eller inte,vill jag hyra skoter eller vill jag inte. Vill jag eller vill jag inte,skulle kunna hålla på så här i all evighet och fråga mig själv ,vad jag vill eller inte.

Ska jag ha så förbannat svårt jämnt att bestämma mig. Vill väl inget annat än hälsa på familjen,men skallen spelar ju ett jävla spratt med en dagligen ibland.

Blir inte allt perfekt så finns risken att det blir skit av allt ihopa....pga av mig själv och mina tankar och handlingar.

Vad är det som är svårt,är det inte bara att bestämma att jag ska hyra en bil över helgen och hälsa på familjen,nä för någonstans i min skalle skär det sig så in i helvete,blir att tänka runt om allt i banor hur varje dag ska se ut mm.

Och i vanlig ordning när jag kommer fram så brukar det ju heller aldrig bli som jag planerat,men jag brukar vara hyffsat nöjd iaf.

Men just att ta det där steget att bestämma tycker jag inte om. Undra hur många ggr jag pratat med dom i Sillkan dom senaste dagarna,ena stunden ska jag komma ,10 minuter senare känns det inte alls bra,dagen därpå när jag vaknar känns det helt okej o lite senare inte bra.

Frågan är vet jag någonsin själv vad jag vill...Troligtvis inte.

Och en jävla ångest på ångesten får man.

Ne på med slaktmasken och sälja sig till ICA för utgånget datum.

Blir en glad överaskning för både mig och Sillkan om jag kommer lr inte.

Och höjden av allt så blir jag att må så fruktansvärt dåligt när jag velar fram och tillbaka och inte vet vad jag vill...Blir så påfrestande för mig själv. Kan inte förklara för nån hur jävlig jag känner mig och mår.

Vet inte hur jag ens ska kunna lösa en sån här sak som att inte kunna ta fasta beslut, i framtiden.

Hopplöst fall, Doktorn grät..

Ja som man inte har nog med saker man ska rätt till i sitt liv.

Jag kommer på saker eftersom som jag inte har en aningen om hur jag ska hantera.

En liten grej som att ta sig till Dalarna ,blir en sån stor grej i slutändan och blir totalt KAOS för min del. 

Tror att de grundar lite på att jag känner mig hemskt osäker,rädd och har dåligt självförtroende emellanåt.

Osäker att ta nya steg,vet ju inte vart man hamnar eller hur det ser ut på andra sidan. Man är ju så van med sitt gamla jag. Och sen ändra på det man är van med,då kan det inte bli annat än KAOS