Vilken dag de varit asså. Var i Romme Alpin hela dagen och åkte Snowboard med Via Verna,13 år sedan jag sist stod på en bräda och när jag åkte kändes de nästan som det var igår jag åkte sist. Vi åkte klockan 7 imorse från sthlm, Jag ,Rickard, Joseph,Rami,Frida,Elaine och Tobbe fast han åkte inget han hade Laptopen med sig o jobba med musiken. Morsan,Syrran ,Tove ,Tindra,Texas,Troja och Tingla kom upp också alla utom Syrran och minstingen åkte.
Tove och Tindra var riktigt duktiga att åka bräda dom hängde med i som svåraste (svarta) backarna till och med Texas den fartdåren hängde med i dom svarta backarna.
Hade riktigt kul.
Nu är det bara att se fram emot när Syrran med familj ska till sälen ,har lovat att ta bussen upp dit o åka med dom 3-4 dagar. Blir kring ungarnas påsklov. Har väntat på de här i så många år . Har sagt alla år att nästa år kommer jag ,men har varje år lagt pengarna på skit (droger) och mått lika mycket skit med för den delen,men nu har jag pratat med Frida så nu får jag lite hjälp här ifrån också,så man behöver inte betala allt själv.
Längtar redan...
Ne nu ska jag ge mig med skrivandet... Huvudvärk har jag så de räcker och blir över.
Sen ska man upp i tid imorgon och iväg till Norrtälje för mer ADD tester. Har nu åkt till Norrtan näst intill minst 1 gång i veckan sen i maj...Känns som jag kan åka den vägen och blunda,14 mil tur och retur.
Det som är posetivt med allt det,är att jag aldrig mått så här bra som jag gör nu....Många + blir det ++++
Förut med min panikångest ,vad den nu uppstod av de vet jag inte ....Men då spydde jag,så varje gång jag T.ex skulle ut och äta på nån restaurang så var det de första jag kolla efter var vart toaletten låg så jag kunde springa ditt efter jag vart illa mående...skumt och äckligt med för den delen.
Var inte ut för så längesen på en Date och då kom jag på mig själv när vi satt och åt,att de kändes konstigt. Jag vart inte svettig,illamående lr fick tunnelseende. Vet inte ens när det släppte ,alltså jag vet inte när jag har blivit av med de,jag har då inte varit med om de på några månader...Men på stödboendet jag bor på ,så känner jag mig så trygg ,samma med mina närmsta vänner känner jag mig också trygg när jag berättat för dom jag känner.. Och till motsvar har jag fått..
- vad är du mest rädd för vad som ska hända dig Christofer.
- Ja att jag T.ex ska spy över bordet , lr i huvutaget på en restaurang ,säger jag.
- Men vi vet ju att du mår dåligt,sånt händer vissa som har paniångest.
Och när man fått såna ord in smackade i pannan av folk som litar på en så då känner man sig betydligt tryggare och med tiden har de släppt och när det släppte vet jag intre...Hoppas det bara inte kommer tillbaka heller för den delen heller.
God natt bloggen