Tar ett steg åt sidan....

Tar ett steg åt sidan,vill inte förvärra saker och ting.

Har ju gjort det misstaget ett x antal ggr när jag mått så här.

Undrar hur många ggr per dag jag bara tänker tanken att lägga ner allt,skita i allt.

Jag frågar mig lika många ggr om det är värt att må så här piss.

Vet inte alls hur jag ska hantera ångesten,vet inte varför jag har ångest.

Så då är det lika bra jag stannar i Stockholm,så jag inte knasar till det i Dalarna.

Risken är överhängande att jag gör det om jag åker..

Får sikta på att må bättre till nästa helg istället och åka då.

Lyckades ta mig till gymmet iaf,stängde av allt när jag fick frågan att åka med...Lika bra annars ligger jag bara hemma och mår sämre. 

Huvudet stängs av direkt jag är på gymmet och kör,direkt jag kommer ut till omklädnings rummet mår jag lika dåligt igen. 

Fan vet inte hur jag ska bära mig åt,kan ju inte gymma 8 tim om dagen bara för jag stänger av mig . 

Svårt när man inte mår nå vidare och inte vet hur man ska hantera det.

Skulle verkligen behöva snacka med nån som vet.

Allt var bättre förr när man var lyckligt ovetande om livet..

Känns som det är första gången i mitt liv som inte väljer att falla tillbaka i nå tråkigheter och dumheter,väljer att kämpa en stund till...

Har tagit den enkla vägen i hela mitt liv. Har gett mig fan på att fixa detta och det ska jag fan i mig göra också.

Har suttit i skiten,varit nere på botten o vandrat,levt som en jävla luffare.

Vet hur det känns att leva på vatten i dagar pga att man är en idiot.

Tog några år att inse hur dum i huvu man är. Och jag är till 210% redo att ha en förändring i mitt liv.

Så jag får stå ut med att ha den äckliga ångesten.